Fröken Vanilla!

Det går sakta men säkert framåt. Syftar på detta med att bli "normal". Kommer ju inte bli normal men kommer kunna fungera normalt. Vet inte riktigt vad den stora målbilden i detta skulle vara men ska uppenbarligen ditåt. Men det är motigt och segt. I början kändesdet som att försöka gå i stelnad cement men nu vadar jag mer i havregrynsgröt. idag nådde jag en milstolpe. Jag har inte riktigt reflekterat över vad jag gör som är rätt som tar mig åt rätt håll men idag insåg jag hur långt jag kommit sedan jag fick min adhd på papper till vart jag är idag. Självinsikten och impulskontrollen som var i det närmsta obefintlig förut och nu idag senast stoppade jag en impuls där hela min kropp skrek att den ville göra det dåliga valet (ville gå till frisören fast jag hade viktigt möte). För ett halvår sedan hade jag struntat blankt i mötet och troligtvis inte ens avbokat det och gått till frisören. Men idag ville hela min kropp göra exakt så men jag han reflektera och gjorde tvärt om. Avbokade frisören och gick på mötet. Nu i efterhand så känns det valet väldigt bra och jag är väldigt nöjd med mig själv. Jag liksom känner när impulserna är ett dåligt val nu för tiden och hinner oftast stanna upp och tänka till. Något jag är otroligt glad över.