Fröken Vanilla!

Sitter på McD och väntar på tåget hem från den kungliga hufudstaden. Jag tycker Stockholm är en avskyvärd stad och underbar på samma gång. Jag har virrat runt som en yr höna. Försökt att lite snyggt glida runt och se världsvan ut , Faliur!!! Försökte stoppa in min tunnelbaneremsa i kortdragningsmaskinen till vad jag trodde var tunnelbanan. Visade sig vara pendeltåg... Blev visad till tunnelbanan och fick förklarat att man inte sticker in remsorna i maskinen. Allt frid och fröjd, hittar grön linje och står nog i en kvart innan jag inser att min tunnelbana inte kommer, får än en gång fråga och mycket riktigt, har ställt mig på fel spår, bummer!!! Fick hjälp av en trevlig herre som tyckte jag såg förvirrad ut också. Trevligt!
Samtidigt går folk helt tomma i blicken fort som fan överallt, det verkar inte finnas tid att stanna och tänka. Är det en illusion eller är det så att vara stockholmare? Saknar värmen mellan människorna. Samtidigt tycker jag att det verkar jättekul att folk i Stockholm kan sticka ut utseendemässigt i princip hur mycket som helst. Staden är inget för mig i den bemärkelsen att jag inte skulle vilja bo i Stockholm men att då och då besöka vänner och förundras lite över denna nya värld kan jag absolut tänka mig.
Nu låter det som jag aldrig varit i Stockholm förut men det har jag, många många gånger men har aldrig skrivit om det förut...