Idag har jag gått mellan rosa fluff i morse till att att tårarna bränner på kinderna sen  till ren ilska. Det handlar om det fruktansvärt tabubelagda ämnet missfall. För man kan prata fritt om nästan allt som är tungt, cancer, död, psykiskohälsa och you name it man är stark om man pratar om dessa ämnen. Men återkommande missfall? Nä där slöt sig musslan... Jag är rätt trött på både det faktum att folk frågar när vi ska skaffa barn och inte fixar svaret (jag är en ärlig person och svarar ärligt på frågan), sen är jag galet trött på lyckan när varje jäkla graviditet slutar i sorg. Men idag blev jag mer arg än ledsen! Jag VET att vi är många som inte blir gravida på första försöket och som inte får behålla graviditeten när vi väl lyckas, frustration och hjälplöshetskänslorna detta medför är hemska men varför pratar ingen om det? Det är ju psykisk terror!!! Men idag är en mörk dag för oss. Men måste det vara så hemligt, varför, för att det är ett kvinnligt problem och ska stoppas under mattan?