Fröken Vanilla!

"Åhh en hel 180cm dubbelsäng för mig själv". Det var asnice första 30min in i filmen. Sen började jag sakna personen som brukar ligga bakom mig och hålla om mig och pilla med mina händer. Ingen kvällspromenad blev det heller. Knäppt hur snabbt man vänjer sig med någon samtidigt som man har lite svårt att balansera detta med sitt eget space. Kände igår att jag verkligen saknade mina vänner och ville hem för att kunna träffa dem samt att få "musikknarka" lite med mina hörlurar. Åkte med ett brett leende iväg men nu känns det ganska ensamt i sängen. Fast det är väll det man vill ha i slutändan, någon att krypa ner i soffan med efter en lång dag...