Fröken Vanilla!

Fy vad tomt det blir när tjejerna åkt. Mina små hjärtan. Har upptäckt att det tar typ ett dygn för mig att ställa om mig mellan de olika liven jag ändå lever. Men det är rätt skönt att ha kommit underfund med det. Man vet liksom.
I går kväll vaknade äldsta dottern och ertappade mig med att sitta i soffan och kolla på tv och käka chokladpudding. I stället för att leda in henne så delade vi på chokladpuddingen och pratade. Kom ihåg att min mamma gjorde så en gång när jag var liten och det minns jag som något speciellt. Ska verkligen börja tänka efter en extra gång innan jag säger nej. En riktigt mysig stund fick vi:) Mer sådana stunder!