Fröken Vanilla!

Fröken Vanilla är ett 33årigt yrväder med myror i brallan, häng med!!!

The Perssonsparty!

Kategori: Allmänt

Var på 50årsfest igår modell apstor. Det var en gammal kär vän till vår familj som fyllde och familjen var bjuden. Det var säkerligen 150 gäster och otroligt påkostat och majoriteten lärare. Träffade på flera gamla lärare man haft, rektorer och skolsköterskor och vips känner man sig som ett barn igen och försöker stå och berätta vad man åstakommit. Så är det att vara lärardotter... 




Jag har varit så otroligt formad;

Sen är jag ju väldigt bra på att reflektera och dagens reflektion är klasskillnader. Jag är en arbetare även om jag snart har en högskolexamen så har jag gjort vad man kallar för en klassresa från medelklassen till arbetarklassen. Jag tyckte detta var jobbigt i början särskilt när jag var gift och inte nöjd med mitt liv öht. Sen när jag skilde mig hände något. Jag började liksom rannsaka och lära känna mig själv lite bättre. Jag fick vänner som lärde känna den jag var när jag var på botten och bara mig och som jag kunde vara exakt mig själv med. Alltså på det sättet där man kan vara absolut ingen, en riktig nolla och man känner att det är ok. Där man kan ringa mitt i natten och åka över och storgråta (det har faktiskt hänt).

När jag blev singel för 4,5år sedan började jag mer och mer umgås med folk från jobbet och i sin tur deras vänner. Jag kom i kontakt med den sidan av mig som är från skinskatteberg, en liten by där jantelagen och arbetarklassen regerar. En del som jag saknat och som jag förut kanske skämts lite över. Jag har aldrig riktigt trott på att klasskillnader märks. Jag är uppvuxen i medelklassen med två akademiker till föräldrar. Har dock aldrig sett oss som någon medelklass då jag var ett skilsmässobarn och mina föräldrar inte direkt var rika när jag var liten. 
Däremot märkte jag när jag började umgås mer med människor från arbetarhem hur jag ibland satte i halsen över hur de uttalade sig och insåg att jag nog trotts min frispråkighet är lite fin i kanten och har andra värderingar och syn på saker, ibland insåg jag att det var min pappa som pratade när jag öppnade munnen hahaha och jag fick tänka efter vad jag egentligen tycker inte bara vad jag borde tycka.
Just detta med att tänka efter vad JAG tycker och inte vad jag BORDE tycka har varit väääääldigt återkommande senaste åren.
 
Poängen är att jag nu efter att ha vant med många vänners sätt att prata och umgås i kombination med att jag lärt känna vem jag är när jag är själv så blir kontrasten så stor när jag kommer på denna typ av familjetillställning som festen idag.
Jag går direkt in i en roll och blir artig, ler, pratar om korrekta ämnen och håller strikt på vett och etikett.
Jag har alltå varit sådan förut. Det är en form av teater men jag har levt så😮. Jag fattar inte hur jag orkade. Jag minns att jag ofta undrade om jag verkligen var helt normal men höll fasaden.
Jag är så sjukt glad att jag upptäckt detta och vill inte byta tillbaka för allt i världen.